Jossandersson

Jag minns när jag var liten när jul kataloger från alla olika leksaksaffärer damp ner i brevlådan. Jag var så exalterad och kunde sitta hur länge som helst och bara ringa in alla superhäftiga leksaker som jag ville ha. Mamma suckade mest åt alla onödiga saker jag och mina systrar önskade oss.
-   Om ett tag kommer alla de där sakerna ligga och skräpa här precis som allt annat.
Men vi hörde inte. Vi ville bara ha och ha och ha.

Nu för tiden när julen närmar sig och jag får frågan om vad jag önskar mig säger jag ofta att jag inte vet eller så nämner jag några saker som man alltid kan få mer av även fast jag inte behöver. Jag kan sitta och fundera jättelänge över vad jag vill ha på julafton.
Det är ju bra att passa på att önska sig sådant som man inte köper själv så ofta.
Men det är ju inte direkt saker som är livsnödvändiga utan bara saker som är kul att ha.

När jag sitter där och funderar kan jag komma att tänka på hur bortskämda vi är här i västvärlden. Varför ska jag ha någon julklapp över huvudtaget? Jag har ju allt jag behöver!
Vad önskar sig en tjej i ett fattigt u-land till jul?
Kanske kläder för att de hon äger nu är trasiga, en utbildning, mat men kanske framför allt en ljusare framtid. Och här sitter vi varje jul och anstränger oss för att komma på vad vi vill ha trots att vi absolut inte behöver det.

En vän till mig reste till Afrika i höstas.
Han berättade hur skrämmande det var att se det fattiga folket som man förr bara sett på TV.
Man förstår ju inte vad det är vi ser eftersom det är så annorlunda mot hur vi har det.
Deras hus som nästan faller ihop och deras kroppar som får alldeles för lite näring men också den glädje att hjälpa varandra som vi helt saknar.
Han berättade att han träffade en man som nästan inte ägde någonting. Men trots det så hjälpte han barn som hade det ännu värre än honom. Han ägnade all sin tid åt att hjälpa andra.

Vi som har, utan att överdriva, allt som vi behöver. Kan inte ens hjälpe dem som har det sämre i vårt eget land. Vi skulle kunna göra så mycket.
Medan människor i Afrika oroar sig över om de ska få något att äta i morgon. Sitter vi här och funderar över om de nya skorna verkligen matchar med den röda kappan. När man säger det såhär skäms jag över vårat sätt och leva. Vi gör det till och med värre för dem med allt vårt utsläpp annan miljöförstöring.

Min vän som var på besök i Afrika berättade också hur läskigt det är att man tar upp sina gamla vanor så lätt efter en sådan resa. Han kom till Arlanda och trodde att han blivit påverkad av sin omtumlande resa. Han går förbi pressbyrån och utan att tänka på det köper han en tidning och börjar läsa sporten. Bara någon timme efter att han landat hemma igen så har han ramlat in i sina vanor. Jag tror inte att han är ensam.

Min pappa säger skämtsamt varje jul:
-   Vi struntar i julklapparna i år va?
Det tar vi aldrig på allvar. Alla vet att det aldrig skulle hända, vi måste ju ha våra julklappar.

Men tänk om vi skulle ta det på allvar. Tänk om alla här i västvärlden skulle lägga alla julklappspengar i ett kuvert och ge det direkt till dem som verkligen behöver.

Jag tror att de flesta familjer i Sverige lägger ut säkert runt 10 000 kr på julklappar till varandra varje jul. Bara vi i norden skulle kunna skänka hur mycket pengar som helst.

En kan inte göra allt men alla kan göra lite.