Jossandersson

Vi blir ofta stämplade efter vad vi gör med vår tid

Ett fenomen som ingen människa någonsin kommer att ha kontroll över är vår tid. Även om jag bara sitter still och inte gör något så går den, hela tiden. När jag gör något roligt och jag bara vill att det ska vara för evigt, då går tiden extra fort. Vi lägger ut pengar på, planerar och längtar till roliga och festliga tillfällen och efteråt är det bara ett minne blott.
Att vänta på något eller någon kan ju ibland kännas hur onödigt som helst. Tänk dig hur mycket tid du har spenderat på att vänta, ibland har man väntat flera timmar och ibland till och med i flera år på att något ska hända.

Om man tänker såhär hela tiden skulle man nog bli ihjälstressad av att utnyttja varje minut maximalt.
Men ofta kan man ändå känna att tiden inte räcker till. Jag tillhör nog en av dem som önskar att dygnet har dubbelt så många timmar. Det är så mycket man ska hinna med under ett dygn. Först ska man gå i skolan halva dagen, sedan måste man plugga i några timmar, äta, plugga körkortsteorin och efter det så måste jag sova i alla fall i några timmar. Där emellan vill jag hinna göra roliga saker som att träffa kompisar och slappna av. Allt detta är ju nödvändigt men man hinner kanske inte allt på en dag.

Tiden är ett verktyg som vi använder för att visa vilka vi är. Vad vi lägger tiden på avgör vilka vi är.
Efter gymnasiet till exempel verkar det som att alla äldre förväntar sig att man ska ut i världen så att man får en massa häftiga upplevelser och träffar underliga människor. Efter det ska man veta vad man vill göra med sitt liv och välja en utbildning.
En tjej jag känner gick ut gymnasiet våren 2005 och hon visste inte vad hon skulle göra med sitt liv. Hon flyttade till en annan stad med ett par kompisar och åkte sedan utomlands i några månader, nu bor hon i Stockholm igen men hon känner fortfarande inte att hon kan slå sig till ro, vissa människor fastnar i det här.

Självklart har hon fått en massa upplevelser och erfarenheter av det hon gjort och hon vill uppleva mer. Men jag tror inte att hon hade känt lika stort behov av allt detta om inte folk förväntade sig det av henne.
Tänk om hon direkt efter skolan hade hittat ett jobb som hon trivdes med, hittat en kille, gift sig och skaffat familj. Då hade nog många tyckt att det var tragiskt att hon ?slängt bort? hela sin ungdom, även om hon själv kanske mådde bra av det.
Visst är det nyttigt att skaffa sig erfarenhet genom att resa och se sig om i världen. Men jag tror inte att det är det enda sättet för alla människor.

Vi blir ofta stämplade efter vad vi gör med vår tid.
Alla har väl fått frågan: ? vad har du gjort i helgen??
Då tävlar alla om att ha den värsta berättelsen om vad som har hänt under de lediga dagarna som man måste ta vara på om man ska bli lycklig.

Jag kommer ihåg när jag var yngre och jag och mina kompisar inte alltid hade så mycket att göra under helgerna. Då var det stora projektet att hitta den bästa festen under fredag och lördag. Att hitta på någonting bara vi tre var jättetråkigt och helt uteslutet. Jag tyckte däremot att vi lika gärna kunde försöka göra något kul hemma eftersom att vi ändå inte hade något annat att göra. Men desperationen efter att ?gå på fest? var för stor för att kunna slappna av. Dels längtade de väl efter att känna sig äldre men jag tror också att en undermedveten drivkraft var att man på måndag i skolan skulle ha något kul att berätta. Om man gick på fest var man lite häftigare än alla andra och satt man bara hemma var man vanlig och tråkig. Jag kan fortfarande tycka att den där frågan är jobbig när vissa ställer den, för jag vet att jag får en stämpel som tråkig om man inte har något att berätta.

Tiden kommer vi aldrig ha kontroll över och vi kommer aldrig kunna ta vara på varje minut utan lite tid kommer alltid att gå till spillo.
Men något som många säger som har varit med om en nära döden upplevelse är att man ska var tacksam för varje minut.
Se livet som en gåva och var glad för varje minut du får.