Jossandersson

Igår var det som sagt dags för en ridtur,
jag har ju ridit en del när jag var yngre, men det kändes att det var ett tag sedan men satt på hästryggen.

Det var härligt att få känslan igen, vi fick borsta, sadla och tränsa hästarna själva.
Sedan bar det av på en ridtur som vi sent ska glömma.

Man kan säga att min häst (Bjartur) hade lite annat tempo än Lindas och ledarens häst hade.
När vi skrittade hamnade jag och Bjartur alltid några meter bakom de andra, han va ganska långsam.

Och så skulle vi testa att tölta lite granna
(det en speciell gångstil som bara islandshästar har, typ som att de joggar)
Även då hamnade Jag och Bjartur en bit bakom, så Bjartur tog då och då
några galopp språng så att vi skulle komma ikapp, han började bli lite trött på att ligga sist misstänker jag.

Lite senare skulle vi galoppera lite gran på en raksträcka.
"Va bra tänkte jag, det är väl det som Bjartur egentligen vill"
Men som sagt nu var Bjartur riktigt trött på att ligga sist,
så vi började galoppera,  och Bjartur tog riktig fart och galopperade förbi de andra hästarna,
och han skenade iväg.
Jag satt kvar på ryggen men det brydde han sig inte så mycket om...
Lindas häst hängde på så vi skenade iväg tillsammans.
Men till slut fick vi stopp på dem, och det blev lite lugnare.
Bjartur hade i alla fall fått bevis att han kunde ligga först i ledet.

Vi red väl i ungefär en och en halvtimme, och det va jättehärligt.
Och vi hade våra trevliga stunder också, jag och Bjartur
Det gör vi igen!